Kirsten Holm. Landskap och mönster.

Konstutställning på Värdshuset i Dala-Floda 28/4 - 24/6 2007.

Vernissage lörd. 28/4 kl.13-17
På vernissagen sätter Kirsten Holm själv musik till sina bilder på en 5-strängad finsk Kantele. Kirsten Holm är född i Danmark i mitten av 1900-talet, bosatt i Sverige sedan 1977, först i Saxdalen i sydvästra Dalarna, därefter i Uppsala.
Det finns ett samspel mellan musik och bild i hennes konstnärliga uttryck. Först många års klassiska piaonostudier,
sen avhopp från musiken och inhopp i bildkonstens värld.

3 års konststudier i Haarlem, Holland, i nära samarbete med franske bildkonstnären Bernard Besson, som var knuten till Ateliers ' 63 i Haarlem, dit konstnärer kom från hela världen, en "post-akademi", där de senaste tendenserna inom konsten strålade samman, en plats som gjorde ett outplånligt intryck och som blev den tändande gnistan för hennes eget skapande. Hon arbetade självständigt i huset Dennenheuvel, som hon delade med Besson, och med vilken hon hade sin förste utställning på Rijksmuséum Huis Lambert van Meerten i Delft (museum för det berömda delftporslinet): Installationer ... landskap av plastskynken med påtryckte bokstäver, rörlig poesi. Hon är autodidakt, men ser tiden på Dennenheuvel som sin konstskola.

Sedan 70-talet arbetat aktivt med miljö och ekologi, i långa perioder på heltid. 1977 bildade hon familj med musikern och kompositören Roland Keijser, ursprungligen från Dalarna (född i Mockfjärd). Det blev en ny musikvärld: Jazz, fri improvisation, svensk folkmusik, musiktraditioner från hela världen, och en nytänding av musicerandet och ett nytt gammalt instrument: en 5-strängad finsk Kantele.
I takt med musiken började bilderna att växa fram:Tuschteckningar med en enkel skolpenna, blyertsteckningar samt måleri med torrpastell. Hon har sedan dess varvat musicerandet med tecknande och måleri. Hon har haft en del illustrationsuppdrag, och bedriver koncertverksamhet, ofta på duo med Roland Keijser, undervisar i Kantelespel. Blev antagen till Uppländsk salong, jurybedömd utställning på Konstmuséet i Uppsala december 2006.

I Dala-Floda ställer hon i första hand ut målningar i torrpastell och en mindre mängd tuschteckningar. Det är hennes första separatutställning. Just nu finns tecken, om än späda, att naturmåleri är på väg tillbaka till dagens konstscen, det gäller måleri överhuvudtaget.
Naturen står i centrum i Kirsten Holms bilder. Hon tycker att natur och jord i alla tider har varit "grymt aktuellt", ständigt närvarande och påträngande.Hur kan grunden för vårt liv någonsin bli omodern? Hur har vi lyckats förtränga den så att vi nästan har tagit livet av den? Pastellerna är landskapsmåleri, som karakteriseras av rytm, rörelse, lugn och koncentration.Ibland täcker målningarna bara en liten del av papperet, vilket ger bilden en speciell kraft, och det är naturens kraft hon vill förmedla.Samtidigt finns en stark poetisk ton. Ibland mer naturalistisk, ibland mer abstrakt.
Det finns ingen tydligt uttänkt idé eller berettelse, inga pekpinnar, snarare ett respektfullt förhållningssätt till en närvaro som vi är helt beroende av, som är mycket större än oss.
Det finns inga människor, men mycket av naken jord, mylla. Jord är vackert och synligt! Tuschteckningarna är mönster, mängder av prickar och streck, som letar efter sin form, här anar man bara inspirationen från naturen, där ett ständigt skapande pågår, rytm, rörelse. Hon brukar kalla dem för kartor. Ofta har de satts igång av ljud, en ljudbild under en promenad, den ständiga ljudbilden när hon under den varma årstiden alltid arbetar utomhus.
Samma sak med hennes musik.Utomhus i landskapet kan hon sitta och väva samman tonerna med det hon hör och ser. Man kan nästan säga att hon lär sig göra bilder genom att lyssna och att spela genom att se.
Bilderna kan föra tankarna till Japansk-Kinesisk konst. Det är inget hon haft för avsikt,det har bara blivit så. Dock skall nämnas att hon under många år har gjort omfattande studier i östasiatisk kultur.Detta har hjälpt henne att känna en djup förankring i sina egna nordiska rötter. På vernissagen vävs den finska Kantelens toner samman med bildernas musik.Rörlighet och lugn.Mönster och landskap.