Torsdagen den 26 augusti 2004 16/10 2003 Carlo Barsotti gör revolt mot snabbmaten Långt från identiskt kurvkorrekta EU-gurkor värnar den italienska Slow Food-rörelsen om småskalighet och lokal särart. Regissören, författaren och matälskaren Carlo Barsotti var med från början. Nu har han skrivit en bok om hur man äter och njuter bäst - långsamt. Carlo Barsotti är frontfiguren inom den svenska Slow Food-rörelsen. Nu har han gett ut boken ”Ät och njut med Slow Food”, där huvudtanken är att vi ska äta långsammare och njuta mer. I "Ät och njut med Slow Food" (Hansson & Lundvall förlag) blandar Carlo Barsotti recept - ett 80-tal indelade under vardag, helg och fest - med tankar om hur vi borde stressa mindre och njuta mer, mixade med minnen från barndomens Toscana. Barsotti kom till Sverige 1968 och bildade 1999, som Slow Food-rörelsens representant i Sverige den första grenen utanför Italien. Även om han här är mest bekant som översättare av nobelpristagaren Dario Fos pjäser, har Barsotti också skapat ett av Stockholms första italienska caféer (Tintarella di Luna) och engagerat sig i matfilosofiska frågor. Hösten ägnar han delvis åt att hjälpa Jacopo Fo, Darios son, med att göra program för en europeisk kultur-tv-kanal som sänder via satellit. Men nu har han några dagar ledigt, och sitter i sin gamla våning i Vasastan och bjuder på sicilianskt mandelvin "å pratar å pratar". - Jag träffade Slow Food-skaparen Carlo Petrini i Bra i Piemonte redan 1974 - och det var Dario Fo ("min maestro") som förenade oss. Vi träffades och åt, var potentiella Slow Food-tänkare långt innan organisationen fanns. Så för mig är det här inte något projekt "vid sidan om". Därför ville jag skriva en bok för inspiration och berätta om filosofin och om min bakgrund, säger Carlo Barsotti. Föreningen bildades som en protest mot att McDonalds skulle öppna sin första hamburgerrestaurang i Italien alldeles vid Spanska trappan i Rom. - Det irriterar mig att man äter samma mat i New York, Japan och Stockholm. Jag vill smaka på varje landskap - och därför grundades vårt motstånd. Men jag är inte anti-global, jag är för en kvalitets-globalisering. Slow Food har utvecklats med frågor kring Tredje världen, genmanipulering och respekt för produkter som håller på att gå förlorade. Ta sillen, om konsumtionen sjunker även här i Sverige, kanske den försvinner. Bara några dagar tidigare talar borgmästaren Franco Guida från Bra om samma sak, om 150 olika europeiska produkter som hotas - bland dem den svenska renfilén. Guida är också ordförande för detta piemontesiska landskaps turistorganisation och är i Stockholm för att locka turister till städer som Bra och Alba - en annan effekt av Slow Food-framgången. Tanken med recepten i Carlo Barsottis bok är att presentera hela måltider, eftersom det handlar om just långsam mat. Däremot betonar Barsotti att maklig mat inte alls har något att göra med långkok av en kock fastbunden i timtal vid spisen. Maten kan lagas snabbt, men avnjutas sakta med familj och vänner. - Jag är en ganska duktig amatörkock. På 60-talet åkte jag runt i Italien och jobbade med tv-reklam. Jag levde på restaurangmat i sju år och lärde mig hur kockarna gjorde. När jag kom till Sverige satte jag igång med inspiration från min toscanska mamma och från restaurangbesöken. Men jag rankar mig som en amatör, för att kunna laga till mer än åtta-tio personer måste man vara professionell kock, hävdar Carlo Barsotti. Vissa kritiker menar att Slow Food, och inte minst uppföljaren Slow City, drivs av bakåtsträvande nostalgiker som bromsar utvecklingen. - Vi är inte nostalgiker, men vi bygger på minnen och traditioner. Vi är inte emot det moderna samhället. Vi arrangerar mängder av mässor, bland annat en i Turin vartannat år (Salone del gusto) som lockar 400 000 besökare från hela världen. Vi är inte traditionella. Du skulle se dem som jobbar på högkvarteret i Bra, genomsnittsåldern är 35 år, betonar Carlo Barsotti. Lars Collin Fettuna Friterad strömming på Livornovis Omelett med sardeller Spaghetti alle vongole Ugnsgädda à la Afzelius Slow Food- rörelsen Med snigeln som symbol, bildades Slow Food-rörelsen 1986. I dag har man knappt 100000 medlemmar i över 50 länder. I sitt manifest säger man bland annat att "låt oss återupptäcka rikedomarna och dofterna i de lokala köken och bannlysa likriktningen hos den industriella snabbmaten". Organisationen styrs från staden Bra i den italienska regionen Piemonte. Hösten 2004 öppnar Slow Food världens första gastronomiska universitet, i en gammal lantegendom renoverad för 180 miljoner kronor. "Här ska man inte i första hand lära sig att laga mat, utan lära sig förstå och skydda ingredienser och rätter. Det är viktigt att vi finns här i hjärtat av gastronomin" säger Bras borgmästare Franco Guida. Mer info: www.slowfood.com i Slow Food-rörelsen Artikelns webbadress: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_6318840.asp Allt material på SvD.se skyddas av lagen om upphovsrätt.