Hämtat ur tidningen SLOW 2002 May
The magazine of the Slow Food movement
En svensk översättning av Christina Aarts

ETT BRA LIV I EUROPA

Här följer en intervju med Stefano Cimichi, ordförande i föreningen Slow Cities.
och borgmästare i Orvieto
Föreningen Slow Cities är ett resultat av det projekt som startades av Slow Food i de fyra olika städerna i Italien , Greve i Chianti, Orvieto, Bra och Positano.
Under de senaste åren har intresset för den långsamma idén bara ökat och det har kommit in många ansökningar till föreningen från andra italienska Slow Food center och från städer i andra länder.
Hela idén är mycket enkel och samtidigt genial; man fokuserar helt enkelt på tanken att alla invånare ska må så bra som möjligt. Man ställer höga krav på kvalitén på mat och på miljö. Viktigt är också att den nya tekniken ska gagna alla medborgares bästa och man propagerar för lokal råvaruproduktion.
Slow Cities har satt upp stadgar och bestämmelser som bidrar till att skapa en stad för människan - en härlig plats för män, kvinnor, barn och gamla att leva och arbeta i och där de kan njuta av en intressant och meningsfull fritid.
Projektet har väckt enorm uppmärksamhet i utländska tidningar och stadsplanerare för både stora och mindre städer i hela världen är intresserade.
Just nu finns det 18 centra i Italien som uppfyller de uppställda villkoren för att bli Slow Cities. Fler väntar på att bli certifierade.
Under den senaste kongressen i Orvieto den 10 mars valdes Stefano Cimicchi, borgmästaren i staden till ny ordförande efter Paolo Saturnini, borgmästare i Greve i Chianti.

Herr Cimicchi från Orvieto var med och grundade föreningen Slow Cities som Ni nu är ordförande för. Kan Ni berätta litet om huvuddragen i det kommande arbetet.

Vi har stora ambitioner. Vi vill att Slow Cities ska lyckas påverka styrande i alla länder i Europa så att man ser över nya lagar och stadsplaneförslag och att man inte bara koncentrerar sig på storstäderna utan tittar särskilt på de mindre städerna
Akademiker, stadsplanerare och sociologer har redan konstaterat att just småstäderna (med färre än 50.000 invånare)är "more livable" alltså att de har bättre förutsättningar för att invånarna ska ha ett bra liv där.
Idealet är städer under senare medeltid eller städer under renässansen där en piazza ligger som ett centrum för större sociala sammankomster.
Det är dags för oss i Europa att vi känner våra rötter och att vi förstår hur viktiga våra små städer har varit för uppbyggandet av Europas egen identitet.

Menar Ni en sorts "Tillbaka till den kontinentala kommunens tid"
(kommun i betydelsen minsta administrativa område med en borgmästare och ett kommunalt råd)

Inte precis så men det är viktigt att man - nu när man formulerar utvecklingsplanerna för Europa i Strasbourg - att man då tar hänsyn till vår historia och att man tar sig tid att betrakta de speciella särdrag som är specifika för just vår gamla kontinent. För att vi människor ska kunna skapa oss ett gott liv för framtiden bör vi dra nytta av den sociala och kulturella strukturen och den viktiga roll som våra städer har haft historiskt .

Och nu kommer vi till det viktigaste. Varför har Slow Cities valt att kalla sig "Cities for living well" städer med livskvalitet.

Jo den här föreningen skapades verkligen med målet att förbättra invånarnas liv. För att få bli en Slow City, måste staden uppfylla vissa grundläggande miljökrav. Det gäller miljöpolicy, infrastrukturen och att man arbetar aktivt för att få fram en lokal råvaruproduktion, men det gäller även den service man ger och också vilket boende man erbjuder.
Och det är inte allt. Går man med i föreningen betyder att man ständigt sätter nya mål som leder till ytterligare förbättringar beträffande miljöarbetet.

Låt oss titta på Er egen stad Orvieto.

Orvieto var med och grundade föreningen 1999. Vi började arbetet fulla av entusiasm efter den internationella Slow Food kongressen som hölls här 1997 inspirerade som vi blev av Carlo Petrini och hans Slow Food arbete. Men hela Umbrien var ju faktiskt redan "slow" till sin karaktär. Orvietos invånare ville absolut att deras borgmästare också skulle gå med i rörelsen. Så vi började med att se över mathanteringen och tog till att börja med bort tråkiga standardmenyer i personalrestaurangerna. Istället införde vi mera traditionella rätter med ursprung i vår region. Dessutom ville vi utöka gångtrafikanternas yta i stadskärnan och få mer promenadvägar och bättre luft. Vi arbetar nu på en plan för att på alla vis förbättra invånarnas hälsa och stadens hållbarhetsvärden.

Och de andra Slow Cities?

Vi har en samarbetskomitté som arbetar med gemensamma projekt typ anordnande av kurser för matutvecklingsidéer, projekt för att ta vara på och stödja lokala små producenter, för att begränsa biltrafik till förmån för gångtrafikanter, vi kontrollerar luftens kvalitet, vi gör projekt för att öka mångfalden i varje samhälle, vi försöker styra byggnationen - vi ser över anläggning och dragning av ledningar och planteringar och grönområden.
Att vara "slow" betyder absolut inte att man är en "bakåtsträvare". Det betyder precis motsatsen. Vi vill att vårt folk ska få del av den nya teknologin och vi vill göra staden till en idealisk plats för boende.